Järnsjön, och nu Hamnsaneringen i Oskarshamn. Projekt med likheter och gemensamma nämnare, däribland Bodil Liedberg Jönsson. Från att vara med i Sveriges första statliga sanering till att arbeta som beställarombud i Sveriges största statligt finansierade projekt, är en intressant resa. Låt oss ta del av vad Bodil har att berätta…
Hur kom du i kontakt i med förorenade områden första gången?
Det var när jag 1989 började mitt arbete i Hultsfreds kommun. Där fanns förorenade industriområden efter både träindustri och ackumulatortillverkning. Dessutom hade man upptäckt att Järnsjön i kommunens västra del, var förorenad med stora mängder PCB från ett pappersbruk som återvann papper.
Vad tycker du är den största skillnaden om du jämför din erfarenhet från saneringen av Järnsjön och Hamnsaneringen? Vad har utvecklats? Ändrats?
Det som är extra roligt är att jag i hamnsaneringsprojektet arbetar tillsammans med personer och företag som även var involverade i Järnsjöprojektet. Den största skillnaden är att Järnsjöprojektet var ett demonstrationsprojekt som Naturvårdsverket satsade på för att skaffa sig erfarenhet av sanering i vattenmiljö. Hamnsaneringen är visserligen ett av de största statligt finansierade projekten men har inte status av demoprojekt. En annan skillnad är att vi hade en svensk entreprenör i Järnsjön, men de språkliga och kulturmässiga fördelar som det innebar. I Oskarshamns hamn kom huvudentreprenören från Belgien och det var en utmaning att försöka förstå varandras arbetssätt och yrkeskultur.
Vad fick dig att anta utmaningen som beställarombud?
Jag har ju en bio- geovetenskaplig utbildningsbakgrund och det kändes som ett roligt, intressant och utvecklande uppdrag efter att ha varit samhällsbyggnadschef i 11 år. Jag fick ju komma tillbaka till mina ursprungliga rötter i sedimenthantering, vattenmiljö och biologisk påverkan.
Hur ser en vanlig dag ut på jobbet?
Nu, i Coronatid handlar det mycket om att träffa mina projektkollegor via Teamsmöten. De senaste veckorna har vi jobbat mycket med vår erfarenhetsrapport som ska levereras till Naturvårdsverket i vår. Idag har jag lämnat in årsrapporter för både hamnsaneringen och systerprojektet Verkstaden 18 till länsstyrelsen. Imorgon har vi ett viktigt teamsmöte med den politiska styrgruppen för båda de projekten.
Vad är det som fångar ditt intresse, i vardagen och i din yrkesroll?
Jag är mycket intresserad av miljöanknutna frågor. Miljöskulden som har skapats medan Sverige byggde sitt välstånd är ett problem som behöver hanteras om våra efterkommande ska kunna leva i ett någorlunda hälsosamt samhälle. En fråga som jag brinner lite extra för är hur vi ska kunna förmedla vilka miljörisker vi lämnar efter oss i form av FA-deponier, använt kärnbränsle, och förorenade markområden. Då tänker jag inte på våra barnbarn som lätt kan läsa det vi lämnar efter oss i arkiven, utan mest på dem som ska leva här om tusen år eller ännu längre fram i tiden.
Vad tar du med dig för erfarenheter från i din roll i ett stort projekt, med de utmaningar som det kan innebära? Dina tips till andra i samma båt?
Mitt bästa tips är att samla kompetenta och trevliga kollegor omkring sig. Ingen kan driva ett så här komplicerat projekt ensam. Det är klokt att bygga en organisation som erbjuder alla som deltar att utvecklas i sin yrkesroll. Då får man bra drivkraft i projektet och det blir enkelt att tackla alla problem och utmaningar som dyker upp under vägen. Det jag tar med mig är att även riktigt stora problem kan lösas när alla inblandade är inställda på att få dem ur världen.
Å till sist… vad tycker du har varit mest utmanande i din karriär hittills?
Det är en fråga som det nästan är omöjligt att svara på. Varje ny yrkesroll innebär stora utmaningar. Några exempel kan vara:
När jag började arbeta som miljöskyddsingenjör och fick i uppdrag att inspektera nyanlagda enskilda avlopp utan att ha sett ett sådant tidigare.
Eller när jag anställde en kompetent medarbetare med utländsk bakgrund och företagarna i bygden inte accepterade honom i hans yrkesroll.
Eller när jag på 1990-talet skulle få olika intressegrupper i Emåns vattensystem att enas om vattenåtgärder där alla fick kompromissa för att vi skulle nå samsyn och komma framåt i vattenplaneringen.
Eller när huvudentreprenören i hamnsaneringsprojektet skickade kravbrev där de krävde mer än 100 miljoner i ersättning utöver kontraktssumman och påstod att de egentligen skulle ha rätt till en halv miljard – eller mer.
 |
Kort om Bodil
|