Statens geotekniska institut förklarar i en ny vägledning innebörden av begreppet bakgrundshalter i sediment och hur begreppet används i olika sammanhang. Till exempel vid inventering och utredning av förorenade sedimentområden.
Många föroreningar binder till partiklar som i vattenmiljöer förr eller senare sedimenterar (sjunker till botten). Eftersom vissa föroreningar kan spridas lång väg i luften eller vattnet förekommer sedimentföroreningar numera överallt. Halterna varierar och ibland kan höga halter ha naturliga orsaker, men ofta beror det på mänskliga aktiviteter som till exempel miljöfarlig verksamhet.
– Uppmätta halter kan behöva jämföras mot bakgrundshalter. Men begreppet bakgrundshalter i sediment betyder olika saker i olika sammanhang. Vi såg därför ett behov att ta fram en beskrivning av vad som menas och hur man rent praktiskt kan undersöka olika typer av bakgrundshalter, säger Ann-Sofie Wernersson, ekotoxikolog.
Vägledningen ”Bakgrundshalter i sediment” riktar sig till en bredare målgrupp än bara de som jobbar med förorenade områden. Till exempel tillsynsmyndigheter och konsulter.
– SGI får ofta frågor om vilka bedömningsgrunder som finns för sediment. Vägledningen innehåller därför också bedömningsgrunder som används för att bedöma hur hög en uppmätt halt är i jämförelse med bakgrunden.
Vägledningen har tagits fram i samverkan med bland annat Naturvårdsverket, SGU och Havs- och vattenmyndigheten. Det är den första vägledningen i en serie som följer av regeringsuppdraget om förorenade sediment (RUFS).
Vägledningen:
Kontakt:
Ann-Sofie Wernersson, forskare i ekotoxikolog vid SGI, tel: 031-7496588, ann-sofie.wernersson@sgi.se