Mikael Stark, Chef för avdelningen Renare mark vid Statens geotekniska institut, har lång erfarenhet av arbetet med förorenade områden. Han var också tidigt aktiv i sammanhang som rörde Nätverket. Själv träffade jag honom första gången i början av 2000 – talet i samband med saneringsprojektet EKA-Bengtsfors i Dalsland. Vad har hänt sedan dess, hur ser Mikael på sitt arbete med förorenade områden och utmaningarna framåt. Vi ser vad han har att berätta…
Vad tycker du har ändrats sedan du kom i kontakt med förorenade områden i det första uppdraget som du var involverad i?
Jag har arbetat med förorenade områden sedan -91. Vid den tiden var jag anställt som geotekniker på VIAK i Jönköping (senare Sweco). Min utbildningsbakgrund är naturvetare, med inriktningen hydrogeologi, så egentligen var inte min anställning direkt kopplad till min utbildning. Men när frågor om föroreningar började diskuteras i min omgivning, blev jag hemskt intresserad och funderade att föroreningar, precis som vatten, borde kunna förflytta sig och spridas på olika sätt…
Vi fick in ett fax på fyra sidor till kontoret, som beskrev ett superintressant uppdrag att undersöka bensinstationer, som jag fick chansen att ta mig an. Det fanns inga riktlinjer, inga värden som jag kunde använda mig av eller att jämföra emot. Jag började en research för att skaffa mig en uppfattning om vad och hur man skulle provta m.m. Laboratoriet var ett bra stöd. Branschkartläggningen var i sin linda, så det fanns inte mycket att hänga upp sina tankar och strategier på. Nu, när jag blickar tillbaka, tycker jag det var en förmån att få börja på ett blankt papper; testa mig fram till vad som behövdes för att undersöka och utreda. Men är samtidigt tacksam för att det nu för tiden finns ett systematiskt arbetssätt som har formats över tid.
Det större systematiska arbetet med förorenade områden tog fart vid millennieskiftet. Finansieringen av statliga efterbehandlingsprojekt inleddes. Bland annat påbörjades EKA – projektet i Bengtsfors, där jag kom att vara delaktig eftersom jag under en period arbetade vid Naturvårdsverket. En viktig milstolpe för efterbehandling tycker jag var när vi 2009 fick tydliga riktlinjer för roller och ansvar när det gäller arbetsfördelningen mellan Naturvårdsverket, Länsstyrelsen, kommunen, SGI och SGU. Det tycket jag blev en framgångsfaktor för statligt finansierade saneringsprojekt.
Så den stora skillnaden, mot när jag började att arbeta med förorenade områden, är att det idag finns ett systematiskt arbetssätt och flera olika vägledningar som stöd. Det finns nivåer, halter och värden att förhålla sig till. Samt ett ramverk.
Varför började du arbeta med frågor kopplade till förorenade områden en gång i tiden?
Kanske lite av en slump att faxet kom! Men främst för att min utbildning och mitt intresse för föroreningar sammanföll med behovet att undersöka bensinstationer i mitt närområde. Det fanns också andra möjliga uppdrag i området kring Jönköping med bland annat träimpregnering och deponier, så jag fick ett brett spann av intressanta uppdrag att arbeta med.
Vilka utmaningar ser du för Sverige när det gäller att uppfylla det nationella miljömålet ”giftfri miljö”? Vad behöver vi förbättra, förändra eller utveckla?
Utmaningen, som vi har levt med i över 30-års tid, är att hitta alternativa lösningar till gräv och schakt. Jag ser att den utmaningen fortfarande kvarstår. Vi måste verkligen verka för att stötta varandra och hitta andra åtgärder, än att köra runt på förorenade massor. Jag vill i det sammanhanget nämna den enkätundersökning med fördjupningsområdet alternativa åtgärdsmetoder till schaktsaneringar som SGI har gjort under våren (läs separat artikel i nyhetsbrevet för november).
Min känsla är att vi behöver lägga stor vikt vid riskbedömningar och riskvärderingar samt att statliga bidragsmedel används där de gör mest nytta.
Hur ser en vanlig dag ut för dig på jobbet?
Det finns ingen typisk dag för mig. I mitt arbete ingår allt från att fatta små till stora mer omfattande beslut. Jag behöver vara beredd på det mesta.
Vårt uppdrag inom SGI är komplext och mångfasetterat. Vi ska samarbeta med andra myndigheter och forskare. Vi samverkar med tex Naturvårdsverket och SGU för att säkerställa att statens resurser används effektivt. Samverkan är nyckeln till framgång. Att vi ser på saker på samma sätt och att vi samordnar de frågeställningar som vi arbetar med. Vi har också särskilda regeringsuppdrag som ingen av oss skulle klara av utan att samverka och arbetat tillsammans. Så kort och gott är det många olika frågor som möter mig under en arbetsdag.
Vad har du tyckt varit roligast i din yrkeskarriär hittills?
Helt klart var det när jag fick miljökontrollantuppdraget vid Televerkets sanering i Nässjö. Marken var förorenad av bland annat koppar och krom från impregnering av telestolpar. Sedan har jag ett stort intresse av åtgärdstekniker och är mycket intresserad av att följa de projekt som pågår, med stort fokus på just teknikutveckling och alternativa lösningar till schakt och deponering.
Jag trivs också med att ha personalansvar. Det ska vara roligt och man ska trivas på jobbet. Jag tycker om att skapa förutsättningar så att personalen trivs.
Vad är det som får dig att fortfarande vara engagerad och drivande i arbetet med frågor som berör förorenade områden?
Att jag kan bidra till att lämna en bättre värld till nästa generation, än den som jag själv sattes till att förvalta. Jag tycker också det är viktigt att åtgärda de förorenade områden som finns samt att den som förorenat tar sitt ansvar, så att våra skattepengar används till det som de är tilltänkta för.
Vad tror du om Nätverkets roll i framtiden?
Nätverket Renare Mark är viktigt. Lika viktigt som när det startade. Ett viktigt forum för nätverkande och kunskapsspridning.
Till sist…
Några goda råd eller tips till oss som är engagerade i nätverket idag?
Att hålla fast vid mål och syfte. Att utgöra en mötesplats med möjlighet till samtal i det fysiska mötet. Kunna diskutera utmaningar vi möts av just nu. Knyta kontakter och hitta samverkan för att tillsammans driva utvecklingen framåt.