Efter en lyckad disputation lämnar Stephanie Casey nu sin forskning på SLU, som bedrivits sedan 2021. Hennes avslutade forskningsprojekt är en undersökning om hur vitrötesvampars enzym kan bryta ned DDT i jorden och förgöra föroreningen. Ett viktigt projekt med målet att finna en kostnadseffektiv in situ sanering att använda vid de många plantskolor som finns runt om i landet där DDT återfinns i måttliga halter. Forskningen har finansierats till stora delar av SGU och Sveaskog.
Det är en positiv och pratglad Stephanie jag får möta. Hon berättar om sina studier som genomförts på SLU, först i labbmiljö och sedan i större skala. Vitrötesvampar lever på cellulosa, som finns i träprodukter, halm och annat organiskt material. När de trivs bildas ett enzym, som har förmågan att inte bara minimera riskerna med DDT utan att faktiskt bryta ned föroreningen helt.
Laboratorieförsök visade på lyckade resultat där svamparna kunde etablera sig i DDT-förorenad jord och påbörja nedbrytningsprocessen. På detta sätt lyckades experimentet, på mindre än en månad, reducera DDT föroreningen med mer än 80%. Ett fantastiskt resultat, menar Stephanie som berättar hur man förväntade sig att detta skulle vara en bra metod även storskaligt. Väl i fält genomfördes fältförsök under 6 veckor hösten 2022. Vitrötesvampssubstrat placerades ut i jorden vid ett gammalt odlingsfält för skogsplantor, den matades och Stephanie försökte få den att trivas, men i ett redan väl etablerat habitat med hög konkurrens hade svampen svårt att få fäste och trivas. Efter ett år av utvärdering visade det sig att resultatet av nedbrytningen inte kunde detekteras. Alls.
Forskningen fick byta fokus mot en annan väg: jordtvätt. Idén var att både behandla jorden med tensider, för att lösa upp den hydrofoba DDT-föroreningen som genom åren bundits hårt till jordpartiklarna, samt odla vitrötesvampen för att producera det nedbrytande enzymet. När DDT är frigjort från jorden fungerar nedbrytningsprocessen mycket bättre, berättar Stephanie. Dilemmat är att jorden då behöver grävas upp och behandlas, vilket man helst vill undvika. Forskningen behöver därför fortsätta. Stephanies handledare på SLU har sökt och fått fortsatt finansiering från en stiftelse för att bygga vidare på Stephanies arbete genom att genomföra laboratorieförsök med ostronskivling (Pleurotus ostreatu) och försöka upprätthålla enzymaktivitet över en längre tid i jorden, utan att tillsätta tensider.
För SGU:s del är det viktigt att hitta in situ-lösningar för att minska riskerna med de måttliga DDT-halterna som förekommer på stora arealer med fina sandiga jordar. Även om Stephanies arbete inte kunde visa att metoden fungerar i stor skala är resultaten väldigt viktiga för oss, säger Hanna Wåhlén, Stephanies handledare på SGU. Det är genom att samarbeta med forskarvärlden som vi kan testa och utveckla metoder och vi hoppas att Stephanies resultat ska kunna tas vidare, säger hon.
Ta del av avhandlingen, mer underlag om undersökningen från SGU samt SGUs underlag om plantskolor och bekämpningsmedel.
Artikeln är skriven av Madeléne Lilljeqvist 2026-06-17, efter intervju med Stephanie Casey och dialog med Hanna Wåhlén och Karin Eliaesson på SGU.